Värdelösa saker och onödiga människor finns det?
Icke sa Nicke!

Hos oss kan du uppleva världens absolut mest nödvändiga och burleska
shoppingtempel, få dig en tankeställare eller två och göra ett fynd eller fem!
Välkommen till Sopstationen en knutpunkt för saker och människor i rörelse

När du inte orkar att spara dina gamla grejor längre, men ändå anar att någon annan skulle kunna ha glädje av dem...
När du inte vet hur du ska göra med "allt skräp" som dyker upp i mormors dödsbo, men ändå inte vill köra det till tippen...
När du vill ha ett nytt soffbord fast du inte riktigt har råd…
Det är då det är så skönt att Sopstationen finns.

Att det sen dessutom är kul att ha med Sopstationen att göra, att du möter roliga människor och att allting rent ut sagt är löjligt billigt - det är bara bonus.
Sopstationen i Malmö fyller definitivt en funktion.
Ja flera funktioner i själva verket.
Men skapelsen är inte resultatet av att någon såg en marknad och utnyttjade den.
Nej så enkelt är det inte.
Sopstationen är resultatet av en mängd förenade krafter och behov, sinnrikt sammanförda i en unik konstruktion.

Det hela började 1996 som ett samarbete mellan affärsmannen Lars Andersson, dåvarande Aktivitetsledare på Håkanstorps snickeri Christer Andersson, samt AMI, Försäkringskassan och Malmö stad.

Lars Andersson hade en vilja och pengar, Christer Andersson hade en ide' och vana från att arbeta med arbetshandikappade och en vision om att integrera "sina pågar" i arbetslivet.
Försäkringskassan, AMI och Malmö stad hade förmågan att känna igen ett bra projekt när de fick det framför ögonen.
Och så skapades den osannolika Sopstationen.
I grunden ett kompetenshöjande centrum för intellektuellt arbetshandikappade; ett utrymme inom vilket fanns förutsättningar att normalisera och integrera deras villkor i samhället - men samtidigt också en mycket bärkraftig och marknadsanpassad affärsidé skulle det visa sig.
Idag leder Christer Andersson ett Sopstationen som utvecklats till ett självbärande aktiebolag med cirka 15 fasta arbetsplatser för intellektuellt arbetshandikappade och 5-8 arbetsplatser för människor som behöver en mellanstation för att återanpassas till arbetslivet.

Dessutom arbetar 5 lönebidraganställda och 7 handledare på Sopstationen.
Den ideologiska modellen för detta märkvärdiga företag borde egentligen vara självklar på varje modern arbetsplats: det kollektiva resultatet.
Det är det kollektiva resultatet som räknas, inte den individuella förmågan.
Det märkvärdiga är att alla vinner på affären; kunderna, sakletarna, sakslängarna, de anställda…
Samhällets överskott förvandlas till Sopstationens tillgångar.
Magisk matematik som kanske borde skänka oss en liten eftertanke.
Sopstationen har blivit en vänthall där ny betydelse utdelas; där rätt sammanhang ger allt "värdelöst" nytt värde - människor som ting.
Är inte det samhällsekonomi av högsta potens?